The Story of America Begins Here

Berättelsen om Amerika Börjar Nu

Giannina Braschi: ”Drömmarnas imperium” Publicerad 2012-05-25 08:36 Giannina Braschis prosa tar färg och tempo från gatans poesi. Samtidigt är den lärd och full av litterära referenser. Hennes skildring av 11 september är något alldeles nytt och eget, skriver Ingrid Elam.

 

Kort tid efter 11 september 2001 började de skönlitterära bearbetningarna av katastrofen komma, Jonathan Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära” publicerades 2005 och två år senare gav Don de Lillo ut ”Falling man”. Nu föreligger också delar av det hittills kanske mest originella bidraget till litteraturen om 11 september-attackerna i svensk översättning, Giannina Braschis ”United States of Banana” från 2011, som får inleda urvalsvolymen ”Drömmarnas imperium”. Så här kan det låta: Valmöjligheterna är absurda. De kan välja mellan potatismos, pommes frites och bakad potatis. Men hur man än serverar den är det samma potatis. Om du frågar mig om det är bättre att vara conquistada por un conquistador o exterminada por un exterminador, prefiero ser vencida Braschi skriver en prosa som tar färg och tempo av gatans poesi med dess speciella tilltal, hiphop-rytmer och stilblandning, men hon skriver inte på gatans språk utan på en bildad, litterär engelska och spanska, full av sofistikerade ordlekar. I korta stycken fångar hon tillståndet efter 11 september, mardrömmarna, skräcksynerna, politikens förfall. Vad finns kvar i New York? Staden iakttas av en spanskspråkig invandrare som talar direkt till alla som vill höra. Vilka är människans villkor nu? Kroppsdelar far genom luften, där faller en man i vit skjorta utan ben och huvud, här två avslitna händer som fortfarande håller varandra. Allt faller, tornen, börsen, människovärdet. Det är en apokalyps på blandat och brutet talspråk men det är också, märker man efter hand, en filosofisk betraktelse över 2000-talets öde land. Den genljuder av lärda referenser, inte bara kroppsdelar utan även diktrader och delar av dramatiska dialoger fladdrar förbi i efterskalvens luftvirvlar, en bit Yeats, en trasa Eliot, en essäsnutt Benjamin. Giannina Braschi doktorerade i litteraturvetenskap på 1970-talet, hon rör sig på ett västerländskt bildningsfält, men hon experimenterar fritt med de plantor som växer där och vänder upp och ner på hierarkier. Viktigast bland undertexterna är Shakespeares ”Hamlet” och Calderóns ”Livet en dröm”. Den senare handlar om prins Segismundo som låstes in av sin far i en jordhåla och växte upp där utan kontakt med världen utanför. Det är ingen tvekan om vem av de två som har jagberättarens sympati, Hamlet som dödar i skydd av ett draperi och tvekar där Ofelia vågar ta språnget ut på djupt vatten, eller Segismundo som reser sig mot sin far och mot alla odds lyckas vända sitt öde. Braschi lägger perspektivet konsekvent hos invandraren – själv är hon född i Puerto Rico – hon insisterar på att det spanska arvet är lika viktigt som det anglosaxiska och att berättelsen om Amerika måste skrivas om efter 11 september. Saf¬ran Foers och de Lillos romaner är i grunden traditionella berättelser om några livsöden i skuggan av katastrofen, medan Braschi gör något nytt och eget. Det handlar inte så mycket om vad hon berättar utan vad formen säger, nämligen att Amerika varken är en smältdegel eller består av många från varandra åtskilda ghetton. I stället är hennes Amerika en väv där alla inslag syns och berör varandra. Braschis bidrag till den nya berättelsen är allt annat än realistisk eller harmonisk, snarast blasfemisk, full av förtvivlan och svart humor. ”United States of Bananas ”är hennes senaste bok men den ligger först i det svenska urvalet som i övrigt rymmer en mindre bit ur ”Yo-Yo Boing!” från 1998 och en längre ur den bok som också är urvalsvolymens titel, ”Drömmarnas imperium” från 1988. Det är en klok omvänd ordning, de tidigare verken är svårare att ta till sig i bokform, ”Yo-Yo Boing!” blandar två språk till spanglish och de korta prosastyckena i ”Drömmarnas imperium” är hallucinatoriska New York-impressioner – före tornens fall. Båda är med sin rastlöst svängande rörelse som gjorda för högläsning. De två översättarna, poeterna Helena Eriksson och Hanna Nordenhök bidrar med var sitt efterord, Nordenhöks är en introducerande miniessä medan Eriksson snarast skriver vidare på Braschis text. Deras översättningar är utmärkta och fångar känslan av att befinna sig i den del av Amerika där människor möts i ett brokigt men ändå samlevnadsmöjligt flöde av språk och erfarenheter: New York.

Ingrid Elam litteratur@dn.se

 

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/giannina-braschi-drommarnas-imperium

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s